I går kom konstaterandet, jag är ingen dam och kommer nog heller aldrig så att bli.

Kl 19.00 drog mötet i gång där Moramodellen och deras ungdomsarbete presenterades. Jag är djupt tagen över deras enorma engagemang kring ungdomsarbetet. Att de fick utnämningen årets ungdomskommun 2009 är inte ett dugg underligt alls.

Undrar lite om det finns en jumboplacering också, årets sämsta kommun när det gäller ungdomsarbete? Att Malung-Sälen kommun skulle vara med bland botten noteringarna är ju inte tänkbart eftersom vi har föreningen Malungs IF. Det är väl inte möjligt att det finns ungdomar vars intresse för annat än spot lever bland oss i samhället?

Är det inte fullständigt självklart att alla vill spela hockey och fotboll? Att några säger sig vilja åka skatebord är ju fullständigt absurt och helt taget ur luften, det är väl inte något att intressera sig för och man kan då absolut inte se det som en sprot. Det är ju bara ungdomar som vill förstöra och klottra ner. Nej nej nej, det ska vara som det har varit.

Nej fy så tröttsamt. Fy för hela skiten säger jag. Har tyvärr inget att delge er av intress för vad kommunalrådet sa under möteskvällen. För han sa inget, inte ett ord faktiskt. Inget införlivande hoppfullt till de ungdomarna som faktiskt avsatte sin tid en Fredagkväll kl 19.00 för att gå på mötet. Starkt ledarskap med en framtidstro var det va? Malung-Sälen kommun som satsar på att utvecklas och ser inflyttning till kommunen som viktig, vi ska utveckla kommunen ...........Nej inte ett jävla dugg tror jag mer på detta. Inte en sekund jag kommer gå på bluffen. För om det hade varit sant så hade väl kanske kommunalrådet kunnat ge en liten hint om tankebanorna. Vänstern var också representerad men det var lika tystlåtet där, trots att de i gemenskap med S styr kommunen i nuläget.

Den enda frågan som kom var väl mer om ungarna uthärdade den långa processen på flera år som det faktiskt tar att i en demokratisk anda att bygga upp något i från starten till en färdig "produkt".
Vad är det för fråga? Det är ju att dumförklara ungarna, kör man med raka rör och ett gott ledarskap så finner de sig i det. Vet de om att de är delaktiga, och verkligen känner det själva också, så kan de skapa storverk av allt. Och har ungarna inte tålamod att invänta ett demokratiskt uppbyggt projekt så innebär det väl att det fattas stora kunskapsluckor i hur det går till. Och vem ansvara för den biten av undervisning kan man ju fråga sig?

Handlar det om att vi ska övergå o från begreppet curlingföräldrar till curlingdemokrati nu också? Det funger ju inte så i samhället så välkommen till det verkliga livet ungar. Att fråga om ungarna har tålamodet att vänta in det som skall bli färdigställt tycker jag säger en del om synen på ungarnas egna förnuft och kompetens. Det hanslar ju om att skapa delaktighet av ungdomen, att de får vara med och snickra, det är ju på vägen man lär sig, det är ju när man spikat fel eller sågat en för kort bräda man lär sig tänka nytt, tänka om. Poängen är ju att de ska få vara delaktiga i från starten, det är ju i det pudelnskärna ligger, inte att stugan ska vara färdigsnickrad och inflyttningsklar och vips hade vi löst ungdomsfrågorna. Halllllååååå?!?!

Jag är tacksam för att jag kom i väg dit, för nu var jag där och lyssnade och har rätt att tycka om saken. Jag har hört och sett allt med egna öron och ögon så nu får vi se om det jag tror stämmer eller om det nu en gång för alla verkligen blir något vettigt av detta.

Kännde att min huvudvärk tilltog kraftigt under kvällenslopp. Började tappa synen och kände att jag mådde riktigt mycket sämre än normal status. När mötet var slut så var det riktigt suddigt framför höger öga, visste inte riktigt om jag vågade köra hem. hade ingen mobil så jag fick lov att stålsätta mig. Väl hemma satte jag mig ner en stund sen brakade det till.

Migränen har tagit ett stadigt grepp om mig och det känns som om skallen spricker vilken sekund som hellst. När jag reser mig för att dricka vatten så kräks jag rakt ut på köksgolvet :-(
Det bara kom och jag han inte göra något åt saken.

Frågan är om jag ska skylla detta på Malung-Sälens kommuns styrande politiker, eller om migränen hade artat sig lika utan att gå på mötet? Det lär vi aldrig få veta ;-)

Ungdomarna ska få komma till tals, frågan är om någon lyssnar?

I kväll klockan 19.00 öppnar ett möte med syftet att lyssna på ungdomar och vad de vill göra på sin fritid. Behjärtansvärt är att Kommunalrådet sägs vara en av deltagarna. Tänka sig att han tar sig tid en fredagskväll utanför kontorstid för en fråga som denna.
Vilken styrka, vilket ledarskap och krafttag, otroligt modigt gjort, eller bara helt jävla fullständigt självklart?

Hitills så har jag inte sett skymten av ett ungdomsarbete i Malung-Sälen Kommun, mer hört snack och ingen verkstad. Eller så kan det vara så att jag inte har en susning om deras gedigra arbete undercover som i så fall paserar mig helt obemärkt förbi. Snart fyller jag 36 år och jag kan lova att jag genom tiderna har besökt otaliga möten av allehandla slag inom detta ämnet. En gång i tiden handlade det om min egen ungdom och fritid, nu handlar det om mina barns och deras vänners fritid och framtid.Kan väl kort samanfatta det hela med att läget är status quo ante bellum, alltså oförändrat tillstånd.

INGET HÄNDER!! Mer än några halvtaffliga försök som inte kanske är igenomtänkta det minsta. Man förfasas över ungdomen som klottrar ner och förstör och är så dregelfulla under helgerna. Är det den kännslan och bilden vi ska ger våra ungar om vad vi tror om dom? Ni duger inget till utan är mer en parasit i samhället än potentiella fullvärdiga deltagare i Malung-Sälen Kommun?

Nu har jag redan en föreställning om hur det kommer låta i kväll, jag hoppas att jag har fel och att mina redan förutfattade meningar spräcks som balonger i en taggbuske. Men jag tror att det kommer mummlas om att hur vi än försöker så är det ju ingen som vill. Vi gör enkäter och vi frågar ungdomarna men sen  kommer de ju inte till det vi erbjuder.

Men det var då väl själva fan också, vilken normalt funtad människa smäller skallen i betong gång på annan utan att fundera på att kanske kan man ändra på detta genom att fundera ut en annan lösning?  Är det så fasligt svårt att fundera till en liten smula och se vilka kort som redan är prövade och sen lägga detta till handlingarna för att testa nya grepp?

Jag anser att det behövs väl förankrade människor  som egagerar sig i detta under en längre tid. Att bryta en trend tar tid och kostar pengar. Man måste liksom inse och fatta att det här behövs det ekonomi för, det fungerar inte på slak lina om man ska göra det här på riktigt och framförallt människor som gillar ungdomsarbete.

När jag var på en dragning om Öckerömodellen, som i sig bara flöt ut och försvann ,så sa representater i från ungdomsgården att deras arbete har förändrats över tid. Att de nu mer arbetar otroligt mycket mer som socialarbetare än fritidsledare jämnförelsevis mot tidigare år.

I mig ringer det varningsklockor, all cred och uppskattning till personalen, men hallå står det inte fritidsledare på deras annställnings papper? Borde man inte här kanske då baka i hop en lösning med att faktiskt anställa en eller flera socialarbetare eller fältare? Varför ser man inte och fattar det behovet som finns och utveckla det hela utifrån det?

Nej fy säger jag bara och längtar bort i från detta bromsspår i kalsongen. Jag stödjer alla som orkar kämpa vidare i den här kommunen. Med risk för att vara en antitant så kommer jag inte tro på något längre så länge jag inte ser resultatet med egna ögon. Tyvärr känner jag en kännsla av uppgivenhet i den här frågan.

En fråga som borde vara fullt naturlig och verkligen prioriteras högt tycks vara den frågan som ständigt faller bort och som synes är inte ett jävla dugg viktig för styrande politiker.Detta är en stor skamfläck och bedrövelse och ett kvitto på att de styrande i själva verket inte har den minsta lust alls att utveckla kommunen och hålla den vid liv, trots att man ofta hör deras slagord av det  motsatta. Skulle det var sanna ord så skulle väl en satsning på våra ungar som är framtiden inte tullas på eller hur?

Ständigt gömmer sig de styrande politikerna bakom skitsnacket att det inte finns pengar i budgeten. Trams säger jag då. Det gör det visst det. Allt handlar om hur man fördelar och prioriterar. Om nu den här frågan på riktigt är viktig som det ofta sägs så ruska då fram kronorna. Se över helheten och nysta upp det virr varr av rövslickeri och onödiga utgifter i form av verksamheter som inte sköts enligt ordning. Se till att skapa ordning i leden och ställ kravet på att kommunen skall skötas som den sig bör och vad som faktiskt är verksmahet som kommunen ska hållla i. Granska verksamheter och studera tjänstemännens roll och uppgift. Hur går det till egentligen?  Skulle det hela skötas helt efter regelboken och kommunalrådet vågade ta styrning på skutan så skulle det med all säkerhet visa sig var mycket stora summor skattepengar flyter i väg utan någon som hellst syfte, så länge ingen kan påvisa annat så kommer jag ha den bestämda uppfattningen.

Kan heller inte för mitt liv begripa att skattebetalarna i hela den här kommunen går med på detta förfarande med våra pengar. Ser ni inte galenskapen? Eller handlar det hela om att inte våga stöta sig med vänner och bekanta? Om jag köper en produkt i en butik som jag är missnöjd med så klagar jag men när vi betalar i pengar till en kummun som blir sand  tycks ingen reagera eller tycka om det. Är det så att det politiska engagemanget inte känns tilltalande så går det aldeles utmärkt att starta en folkrörelse genom att sätta ner foten.

Nej så länge man inte satsar på ungdomsfrågor så menar man inte ett dugg med att bevara en levande kommun och utveckla den. Men det är då väl en jävla tur att det tycks finnas så otroligt många dansanta människor som besöker orten 7 dagar av 365 så pass att vi kan hålla den uppdiktade pjäsen och myten levande om att Malung är en ort där allt trevligt i världen händer, hur strålande bra vi har det som bor här de övriga 358 dagarn. Hur duktiga vi är på att ta hand om turister och så glada och förnöjsama alla malungsbor är. Skitbra pjäs men passa sig för den dagen ridån går ner och skådespeleriet är slut en gång för alla.

Hej på en stund.

Hårdrockare vs Kallmålad keramik.

Underens tid är icke förbi om det nu var någon som trodde det. Jag skall nästa vecka vara en av deltagarna på kallmälnings kursen. Känn på den du :-)

Min äldsta vapendragare ska också delta, hon har ett försprång mot mor som faktiskt med hjälp av momor redan testat på detta detta pyssel. Hörde ni? Jag ska alltså ge mig i kast med pyssel och måleri.!

Ähh varför ska man vara så enkelspårig och bara göra samma gammla vanliga saker, man ska vidga sina vyer och faktiskt ta chansen när nya saker erbjuds. Att fega runt i livet innebär bara att man går miste om saker. Och vem vill det då? Inte jag i alla fall.

Morsan  har sysslat med detta i mer eller mindre omfattning sedan många år tillbaka. Hon har förtjusat sig i detta och väldigt gärna målat på allt vad tyget har hållit. Detta har då i sin tur haft en viss effekt, det har alltså blivit en produkt av detta som mor gärna har i alla välvilja sett som gåvor och presenter.

När mina små kommer hem med pyssel av diverse olika slag så kan jag säga att mors ögon är svåra att hålla torra. Det har kommit hem allt i från tovande bollar som luktat surt får till, änglar påskkärringar gjorda med flörtkulor,pärlplattor,pussmunnar, en värmd LP skiva omgjord till skål, allt tänkbart.

 Allt har varit fint och skapat efter mina barns aldeles egna förutsättningar, tålamod och skapar lust. Alltså har vi en hel del sparade prylar här hemma efter dottern, sonen har inte varit lika aktiv skapare.

När det hela då kommer till min mammas skapar lust och vilja att dela ut sina alster så känns inte förtjusningen lika stor måste jag säga. Det blir absolut inte samma effekt i hjärtegropen som när kidsen kommer hem med saker. Jag puttarpå morsan i sin hobby, absolut. Jag uppmuntrar henne och stödjer det hela till hundra. Men sen vill jag inte ha sakerna. Vill inte upprätta någon form av camping för kallmålade tuppar, tomtar, troll eller änns grodor.

-Sabina jag har snart gjort klart ett jätte fint tomtepar, skulle du vilja ha det i julklapp kanske?
-NEJ, för fan morsan jag är hårdrockare och jag önskar mig inte porslinstomtar. Jag tycker tomtar är fula och de är skrämmande. Ge mig kronor till Swedenrock i stället eller varför inte ett presentkort på en tatuering.

-Men så kan du väl inte säga.Tomtar är då inte alls fula. ( och vips hörde inte morsan alls vad jag vill ha för hon är helt fokuserad på tomteparet from hell)
-Jo det kan jag visst säga för jag tycker det. Du gör fina tomtar men jag vill inte ha dom för jag tycker att tomte looken i sig inte är så fin och jag avskyr tomtar. Alla tomtar är kusliga och fula även om du har målat dom.

Sen går det ett tag och jag brukar vanligtvis fylla år i Mars. Detta ligger oftast väldigt nära påsken.

-Sabina nu har jag målat ett jättefint kycklingpar. Skulle du vilja ha det i födelsedagspresent så kan du ställa fram de till påsk?
-NEJJ, jag vill inte ha ett kycklingpar heller. Jag vill inte, vill inte, vill inte.
-Jaha så du tycker kycklingar är fula och skrämmande också?
-Nej det gör jag inte men kallmålade porslinsfigurer tilltalar mig likom inte älskade mamma. Känns det okej för dig ?

Sen går sommaren, då är det oftast väldigt tyst på detta kallmålade keramik snacket i från mammas sida. Nu blir det mer prat om odlade växter och framdrivna blommor som mamma också vet att är fullständigt oitressant för mig. Men mamma måste liksom tala om det och bara för att hon blivit tvingad till stallet för att se på mig som barn så känner jag mig lite skylldig henne en tjänst

-HALLÅÅÅÅ, vrålar morsan med en gäll röst så det skär i trumhinnan.
-Ja men fan vad du skriker jag är ju här.
-Jag trodde att det bröts, du blev så tyst.
-Ja men jag lyssnar på vad du säger men jag vet inte vad jag ska svara. Kan väl fan inget om morötter, petunier och pelargoner, det må du väl veta vid det här laget?
-Ja det är då sås synd att du 'är så ointresserad för det är ju så roligt så du vet inte.
-Öhh..nej det kanske är lite trist och jag tycker att det är skitsynd att du inte alls är intresserad av hästar för det är då så roligt så det vet du inte.
-Jaja, det är ju bra att du lyssnar i alla fall.

Sen kommer hösten och morsan river fram sin kallmålar korg sen drar det igång på nytt. Men just nu startar produktionen så nu är mammas önskan den att jag faktiskt borde sluta envisas och testa detta underbart avkopplande pyssel.

I flera år har jag absolut trott att jag aldrig i livet skulle vidröra en pensel eller fundera på något att måla. men så kom jag på andra tankar. Va fan var det så noga då? Klart som korvspad att jag ska anmäla mig till detta. Ännu gladare blir jag när min dotter också gärna vill haka på. Va, bättre kan det ju inte bli.

-Tjena morsan nu har jag gjort det.
-Jaha  vad då menar du?
-Jo håll i hatten men du kommer inte tro mig.
-Men har du slutat röka?
-Nej det har jag inte, jag har anmält mig till en kallmålningskurs.
-Åååhhh så roligt, äntligen. Du ska få se att det kommer vara det roligaste du har gjort.

Tror nästan att det blev lite av ett halleluja i från morsans sida. Jag är snart 36 år fyllda och det är fortfarande lika roligt att överumpla morsan med lite tilltag och påhitt. Nu mer är det kanske inte alls på samma nivå som för 20 år sedan, på den tiden var det allt annat än halleluja för föräldrarna. Det har stabiliserat sig en aning om man säger så.

Hur det nu än blir så kommer jag fortsätta våga vägra tomtar, singel eller i par det kvittar. Till mig kommer de inte in. Så är det bara och så ska det förbli.

Allt för nu, hej på en stund.

Intressant? Nej inte det minsta, men för mig skulle det betyda mycket om du läste och tycker till.

Kära läsare. Har du nu klickat dig ända hit så håll dig kvar och läs vidare. Jag behöver i detta tanke exprimentet din hjälp. Jag behöver veta hur just du ser på saken och funderar kring det exempel jag snart ska ställa upp. Kommentera gärna under blogginlägget, du kan göra det anonymt om du vill. Eller bara fundera lite i din ensamhet. Det här handlar inte om vem som tycker utan vad din första tanke och kännsla blir. Meningen med tanke exprimentet är att ge mig olika reflektioner i från andras perspektiv och synsätt, kanske också få en ny infallsvinkel utifrån att mitt sätt att se på olika saker.


Tanke exprimentet.


Du är kund på ett företag som säljer tjänster av allehanda slag. Du har etablerat en kontakt med företaget under en längre tid. Du som kund har kontakt med en person anställd på företaget som känner till dig väl. Ni träffas i bland och diskuterar de olika tjänsterna du köper, i bland på möten i bland bara kort via telefon. Allt löper på och hela produktionen har sin gilla gång.

Kontakten på företaget brukar sig av en konsult för att du som kund ska få en absolut skräddarsydd lösning av det behovet du har av den varan du köper. Som kund förutsätter du så klart att företaget du köper varorna av vill sälja det absolut bästa till dig som kund därför ser du det som ytterst viktigt att ha en god kontakt med konsulten för att ge denne så bra material som möjligt. Även att så snabbt och effektift som möjligt är i gemenskap lösa bekymmer som uppstår under vägen mot den färdiga produkten. Allt för att finna en bra helhetslösning.

I det stora hela förändras tillgång och efterfrågan på företaget väldigt fort. Produktionen och trycket på personalen ökar, VDn brukar lösa detta genom att projektantälla under en kortare tid för att flödet ut i från fabriken ska hålla jämn takt med efterfrågan och nyetablering av kunder.

Du som kund blir plötsligt kallad till ett möte av en för dig helt okänd person. En ytlig kontakt har ringt företaget och talat om att de inte alls tycker att produkten du beställt fungerar så bra. Den ytliga kontakten tycker sig ha sett stora fel i den produkten du köpt och har genom egna tolkningar gjort slag i saken och säger sig veta att detta inte fungerar i paraktiken när produkten skall användas av dig.

Du själv förvånas en aning eftersom den ytliga kontakten inte alls ringt dig och frågat om vad du tycker om produkten. Du funderar lite på vad den ytliga kontakten har fått det hela i från och det får du inget dirket svar på när du själv ringer upp. Den ytliga kontakten säger att det får du och företaget lösa, jag tycker i alla fall inte att jag har mer ansvar i det hela än att ringa företaget och säga vad jag tror om det hela, att produkten absolut inte kommer fungera utifrån ändamålet.Den uppfattningen har jag för att jag antar vissa saker och lägger i hop ett och ett. Inte för att jag vet det igentligen utan bara för att jag tror att det är så.

När företaget kallar dig som kund till mötet har då helt plötsligt den nyanställda personen fått detta på sitt skrivbord då produktionen hastigt har ökat. Som kund tycker du att det är jätte bra om företagets egen konsult deltar på mötet, de som jobbat nära och följt produktionen av vara under en längre tid. Konsulten känner ju till hela produktionsbiten och det ni gemensamt har utvecklat och som ni båda tycker att har gett goda resultat är ju värt att presentera i detta läget.

Allt är så klart företagets VD och kontakten du vanligtvis brukar ha på företaget väl informerade om. De båda har full insyn i sin egen konsults arbete och är väl förankrad i vilken din uppfattning av det hela är. Ännu mer förvånad blir du då den  tillfälligt projektanställda inte alls ser detta, och plötsligt ska skapa sig en egen  uppfattning om produktionen. Frågan ställs i vilket syfte, men du som kund får inget svar på det.

Du som gammal kund i företaget tycker att om det nödvändigtvis måste vara ett möte så är det effektivaste att konsulten också deltar som kan presentera en helhetsbild av det jobb som gjorts och vart i projektet varan nu befinner sig, vilka målen är för att nå fram till slutprodukten. Under produktionstiden har saker förändrats, lagts till på ordersedeln, dagits bort och i bland bara finjusterats en liten aning. Allt för att täcka in behovet för den optimala slutprodukten.

-Jag ser det inte alls som nödvändigt att konsulten deltar. Det är ju väldigt bra att jag inte vet något om den tidigare produktionen. Jag har lyssnat till den ytliga kontakten som ringt och det är det jag utgår i från.

-Är det inte då bra att ha med konsulten i från ditt företag som i sin tur  kan beskriva hela produktionen och som faktiskt arbetar för er. Det är ju ni som betalar konsulten för att jag som kund ska få ut en skräddarsydd produkt som är helt anpassad efter mina behov av den beställda slutprodukten? Produktutvecklingen har hitills fungerat bra och ingen ser något fel eller bristfälligt i detta, förutom den ytliga kontakten som ringde och trodde sig se fel utan igentlig information eller insikt i helheten

-Nu är det ju så att konsulten arbetar med en redan pågående produktion, det här blir eventuellt en strart av en ny prudukt och produktion av ytterligare en vara.

-Men det är ju omöjligt eftersom konsulten, VD, kontakten jag vanligtvis brukar ha på företaget och jag själv  redan har tagit fram en plan om en  helhetslösning. Och det du nu talar om ingår i den beställningen av slutprodukten. Det ser du om du läser i kontraktetet. Ett sidoprojekt och en ny slutprodukt tycker jag är helt onödig eftersom det redan ingår i hela konceptet.
Allt ska ingå i den färdiga varan och inget ska lämnas utanför, det är ju sedan lång tid tillbaka påskrivet av VD, den vanliga kontakten på företaget och mig själv. Har du läst det?

-Nej jag har inte läst det och kommer heller inte att göra det. Jag kommer utgå i från de bristerna av produkten som den ytliga kontakten tror sig  sig ha observerat.

-Du vet ju heller inte vilken helhetslösning som konsulten arbetar mot och jag kan bara säga att de bristerna som den ytliga kontakten tror sig ha sett inte stämmer, det står klart och tydligt  om du läser kontraktet. Är det därför inte bra att konsulten i från ditt företag presenterar det hela på mötet så du får ett svar direkt av den som är anställd av samma företag som dig och faktiskt har till uppgift att vara eran förlängda arm?

-Ja du får väl ta med vem du vill på ditt möte så då kanske du kan ringa konsulten och boka en tid för oss att träffas?

-Men det borde väl ligga i ditt intresse att samarbeta med den konsulten ditt företag har anlitat för den här produktionen ?Är det inte bättre att du tar en kontakt så att ni gemensamt kan komma överens om en tid då jag som kund har lättast att anpassa mig efter erat pressade schema?

-Suck, ja säger du det så gör vi väl så då, men jag tycker inte fortfarande att konsulten behöver vara med på mötet. Jag vill skaffa mig en egen bild av det hela utifrån vade den ytliga kontakten har delgett mig.

-Och varför ser du då inte att konsulten har den kunskapen och stora insikten i produktionen? Det  kommer underlätta för alla inblandade parter. Det den ytliga kontakten tror sig sett som en brist i produkten är löst och sedan länge medräknad i slutprodukten. Det sparar oss tid, pengar och framförallt massor av energi.Vi vet om det hela och det det ytliga kontakten tror sig veta är inget nytt, det ÄR med i beräkningen.

-Ja så kanske det är men nu är min arbetsuppgift den här på företaget att jag ska undersöka den här saken och jag tänker göra det med så lite förhands information som möjligt. Jag vill skapa mig en egen uppfattning. Jag ser att konsulten jobbar med andra saker och det här kommer räknas som en ny produkt, eller snarare jag ska skaffa mig en uppfattning om det det ytligakontskten ringde om och se om ytterligare en ny produkt skall beställas.


_____________________________________________________________________________________

Med min fulla tro och säkra uppfattning om ett företag som skulle fungera på det här viset är att det snabbt och effektivt skulle avveckla sig själv. Arbetet blir väldigt ineffektivt och kostsamt. En företags kultur i den här andan skulle inte fungera och inte  bli långlivad. Kunderna skulle lessna av och se företaget med allt annat än samarbetsvilliga och smidiga. Företaget skulle inte alls få med sig kunderna på tåget, många skulle nog fundera flera gånger om hur det verkligen är ställt med synen på sina kunder och samtidigt fundera på värdet av sig själv som kund i företaget. Bemötandet är ju inte riktigt hundra kan man tycka

.Många skulle nog känna ett unns av oseriös verksamhet. Att inte ha viljan av att ta med de konsulterna man själv har anlitet på ett möte kring en produkt känns väldigt motstridigt. Har företaget förtroende för sina konsulter? Eller vad har de för syn på helheten? Är det så att de känner sig mindra värdefulla och kränkta i sin egen yrkesroll och vill inte ha konsulter med som vet och har stor kunskap om produkten? Är det ett självändamål att själv undersöka saker och skapa sig en egen uppfattning inom företaget? Är det då man får pluspoäng på kafferasten?

Men eftersom det här bara var ett tanke expriment så kan jag trösta er med att det här inte handlar om ett företag. Det handlar om Malung-Sälens egen socialtjänst. Så här arbetar dom. Är det underligt att människor känner sig illa behandlade, kränkta och sist men inte minst vad kostar detta sätt att arbeta skattebetalarna?

Arbete till dödsögonblicket.

Debatten rasar, stadsminister Fredrik har uttalat sig om höjd pensionsålder. Människor upprörs över detta och anser att det är ett jävla påhitt i från en Moderatregering som omöjligt har en susning om hur det är att vara en arbetare.

Det som glöms bort i det hela är historiken i det politiska klimatet de senaste åren. När jag hörde vad som skulle ha uttalats i går så tyckte jag mig väl känna igen orden höjd pensionsålder.

Googlade och fann en artikel på DN, Shalin öppnar dörren för höjd pensionsålder.

Jaha där ser man. Ett arbetarparti som säger sig i princip vara mot detta men absolut kan tänka sig en höjning av åldersgränsen. Vad skiljer detta mot vad Fredrik i dag säger undrar jag? Höjning som höjning eller? Vidare finner jag en artikel som talar sitt tydliga språk. Mona plockar ut den nätta lilla summan på 51.000 kr/ i stadsrädspension tills den dagen hom fyller 65 år. Så frågan blir vad fan vet hon om att arbeta?

Så här ser spelreglerna ut i dagsläget. Och jag har aldrig hört röster i från Mona att hon på något vis skulle avstå dessa pengarna som den goda arbetaren hon är. Nej detta är så klart hon gladerligen stoppar pengarna i plångan och tryggt kan fortsätta handla sina Toblerone när hellst hon vill. Inget snack om den saken, troligen skulle inte jag i hennes sitts heller avstå 51.000 kr/månaden, är det någon som skulle det med handen på hjärtat? Sen kan man diskutera moralen i detta tills dödsdagarna, men det blir en anan fråga.

Vad jag vill påvisa är just att detta med höjd pension inte handlar om ett påhitt frammejslat av moderaterna, det har varit i luftet tidigare, trots att S gärna säger sig vara ett arbetarparti med sina värdegrundere fast jutna för den arbetande människan som inte är beskaffad med finsnsiella medel högt upp över öronen har de också talat om höjd pension i gemenskap med alliansen.

Vad kan detta handla om tro? Jo att det sociala välfärdssystem som en gång i tiden var Socialdemokraternas skötebarn nu mera är en för dyr kostnad. Någon ska betala bostadsbidrag,socialbidrag, barnbidrag......ja hela baletten. Vem ska göra det och hur ska det gå till?

30% av inarbetad lön går till skatten. Handlar jag mat i en afärr betalar jag ett pris på en vara som redan är beskattad. Bonden betlar skatt för sin inkomst och drift av kossorna så att vi får mjölk, sen ska jag med mina redan beskattade pengar köpa denna mjölk....skatt på skatt på skatt. The never ending story.

Man funderar ju på vart i hela friden skattepengarna man betalar tar vägen, de tycks försvinna någonstans ut i tomma luften för indragningar och försämringar är ju det enda man ser och hör om. Men hallå, jag betalar ju enorma summor till staten genom skatten.

En sak som jag tycker borde förändras är barnbidraget. Det ska så klart vara inkomstbeprövat och tillfalla de som behöver pengarna. Inte till de som kan sätta in pengarna på ett konto och ge  ungarna en fet bankbok på 18 års dagen. Kan man spara undan de pengarna så anser jag inte att de fyller sin funktion eller syfte. Barnbidraget handlar inte om att glädja ungarna när de blir myndiga och flyttar hemifrån, det handlar om att stödja försörjningen och de kostnaderna man har kring ett barn varje månad.

En anan sak är att ändra reglementet för invandrare och deras möjligheter till jobb. I dag sätter många regler stopp för att en god arbetskraft skall kunna ge sig ut i arbetslivet. Helt vansinnigt! Jag tycker inte att ett land som Sverige inte ska vara uppbyggt på bidrag för att en familj ska klara sin vardag. Hela systemet måste ju ses över. För varje bidrag som betalas ut så är det ju någon som i sin tur betalar detta på skattsedeln, det är en enkel ekvation. Nu har detta blivit en tung börda och kostnad för Sverige, därför borde detta system ses över i stället för att tramsa om att människor ska jobba tills det är dags att kliva ner i graven. Sen ska det så klart vara på frivillig basis, vill man och kan man arbeta efter pensionsåldern ska detta också vara en möjlighet, men inte ett krav i från regeringshåll. Då varken av Sossar,Moderater eller någon annan.

Unga ska så snart det bara går in på arbetsmarknaden, hur ser förutsättningarna ut för ett företag i dag att anställa en person som inte har arbetslivserfarenhet? Man läser ofta långa önskelistor på arbetsgivarens kravspec för vad de vill att den sökande ska ha för erfarenheter. Kanske beror detta på att de inte har råd att ta en ung männsika och lära upp under en tid. Kan det vara så att man är ängslig för att förlora pengar under en inskolningsfas, jag vet inte hur det ser ut men jag kanske kan tänka mig att det är en orsak till att man vill ha människor med arbetslivserfarenhet.

Sen är det väl så att de unga inte bara kan gnälla om att de inte får arbete, det handlar väl också om att fundera till vad man själv som ung har för ansvar och hur man på bästa vis avväpnar sig i från stämpeln som ung och ansvarslös. Riskerar nog att få hela ungdomsgenerationen på mig nu men ligger det inte något i det? Det finns ingen arbetsgivare som tolererar nonchalans och det skiter väl jag i mentalitet av sina anställda, väldigt få arbetsgivare serverar lönen på silverfat och apåderar slackerfasoner. Det gäller att vara på alertten och KÄMPA.

Jag kan inte riktigt se att den skolan ungarna går i är i samklang med hur det verkliga leivet utanför ser ut. Det är för mycket räkmacka och glidarunt, liksom ingen i dag som stakar upp riktlinjer utan det språrar åt alla håll och kidsen har någonstans eget mandat att styra. När man kommer ut i arbetslivet så får man gladeligen räta in sig i ledet annars får man dra, inget jobb inga pengar sen var det slut på det roliga. Klandrar inte lärarkåren, jag kritiserar ett helt system med valfrihet och frihet under ansvar inte passar en hjärna under konstruktion och utvecklig. Hur många unga är inte sönderstressade och sjuka i dag? En grund till detta handlar om att de inte riktigt har den förmågan och utvecklade färdigheter att kunna hantera alla denna valfrihet tänka framåt, det är i dag konstaterat och evidensbaserat.

Givetvis klarar många unga av detta, men det är allt för många som faller i från och där det redan i från start är kört och den onda spiralen som startar är väldigt svår att ta sig ur. Vi talar gärna om det individuella som gott och bra. Jag tror inte riktigt på det. Jag tror att det faktiskt har blivit ett individ tänk som inte är bra, jag ser inte att det kollektiva i alla lägen skulle vara dåligt. Ungarna fostras i alla individuell anda och plötsligt när skolan är klar ska du underätta dig kollektivt under en arbetsgivare, detta krockar. Under hela sin skolgång så får de höra att det handlar enbart om det individuella, om de själva, sen ska man plötsligt börja samarbeta i det kollektiva.

Det individuella genomsyrar hela samhället, medans det kollektiva tänkande suddas ut mer och mer. Detta övergår till det som man sen kallar egosim och att alla bara tänker på sig själv. I slutet för färldrarna skulde för att man fostrat ungarna fel och att de inte bryr sig ett dugg om andra, de har ingen kännsla alls för medmänniskor eller respekt för övriga medborgare. Detta får föräldrarna skulden för. men hej svejs hur ska man kunna fostra ett barn till kollektivt tänkande när det i parktiken inte fungerar så under många år av barnets liv?

Nå väl som alltid grubblar jag och funderar och jag kan i skrivande stund redan nu säga att jag kommer inte arbeta till 75 års ålder, om jag änns är vid liv då. Just nu känns det som en utopi.

Ta mig fan så är det riktigt spännande att vara människa.

Jag har aldrig varit rädd för att tappa
 huvut till marken.

Räven raskar över isen, eller snarare raskar över min gård. Undrar just vad det är för aktivitet här under nattetid. Jösses det är spår överallt. Jag är usel på djurspår men sonen är tusengångerbättre.

-Tjaaa, det där är ett rådjur, det där är en hare och det där ser ut som en räv.

Jo då så att han kan sina djur och natur kan man väl säga. Han påminner mig lite om Mick  Dundee i filmklassikern Crocodile Dundee i från -86. Grabben har också en hatt,väst mer åt friluftslivet och en fin kniv. Han är lika vänlig och snäll som Mick men har ett fasligt humör om det skulle komma till skarpt läge.

Grabben sover gärna väldigt primitivt men han har fortfarande en säng och väljer den i stället för att rulla ut ett liggunderlag på golvet. grabben idiotförklarar Beare Grylls och säger att det där är inte alls en naturmänniska och tvivlar på att han alls skulle överleva på riktigt ute i naturen. Grabben tycker inte att man behöver äta råa jakögon och slamsa i sig rått kött och snuska sig i TV, han tror att detta skrämmer människor för att våga närma sig naturen. Han menar på att man ska vara så väl utrustad före en färd ut i naturen att man ska kunna klara av att göra en eld och laga den mat man finner.
-Och är det så kallt som den där Grylls påstår att det är så borde han väl veta att det är viktigt att ha mössa och vantar på sig, det är ju jätteviktigt för att överleva i ett kyligt klimat. Det borde han väl berätta om i stället för att fjolla runt och bete sig som han gör och äta rått kött.

Ja det var mycket obeservant av min son måste jag säga. trots denna påstådda kyla så syntes inte andedräkten heller när Mr Grylls flåsade på i TV. Och jag är nog beredd att hålla med min son, hur ska människor våga ge sig ut i naturen. Eller hur många är det som ger sig ut i naturen matchade till tusen och verkligen tror att de ska klara av det hela?

Det är mycket spännande saker man kan samtala om under en dag med sonen när han är hemma och snorar. Påminnelsen om vad det viktiga i livet är kommer till mig. Jag har fostrat mina barn till unika individer. Och min äldre lilla vapendragare sa här om dagen, skyll dig själv att du har lärt oss vara som vi är. Ja det är jobbigt i bland att ständigt bromsa, diskutera och helatiden vara den där jävla surkärringen som inte fattar ett dugg. Men det är min roll och uppgift i nuläget.

Samtidigt väldigt intressant att hon säger att jag får skylla mig själv, det innebär ju någonstans att hon vet mycket väl hur landet ligger, eller hur?

Hade en trevlig helg med familjen. Vi hade damernas på Lördagen då jag och min kära karamell drog i väg på esteternas musikal i Vansbro. Mycket duktiga aktörer och en rolig musikal med sång och fina kulisser. Jag skulle vilja gå på en riktig teaterpjäs med henne, med riktig menar jag typ en uppsättning på Dramaten eller liknande. Våran förtjusning för detta är gemensam. Men bor man i Sveriges bromsspår i kalsongen så det är ju inte bara att kasta sig i väg när andan faller på.

Jag vet när min förtjusning för teater startade. Det var i väldigt unga år och Oliver Twist skulle visas på våran folkpark. Jag blev bjuden av min faster för att följa min kusin och jag tror nog att min förtjusning för detta höll i sig i flera år efter det, det gör den väl förvisso ännu.

Har kluddrat lite med mina akvarellfärger också. Den enda som förtjusas över detta är min mor. Det är väl hennes uppgift att suporta sina barn kanske :-) Syrran funderade på om det höll på att slå slint när jag berättade om mitt akvarelset. Kan väl förstå det till en viss del eftersom jag absolut inte har handlag för något konstnärligt alls. Helt värdelös och den  konstärlig ådra i kroppen ligger väldigt långt bort, men strunt samma, vill jag måla så gör jag det. Det är en trevlig avkoppling även om resultatet liknar  Vincent van Goghs dasspapper mer än konst.

Ernst Billgren talade på TV nyligen. Han tycker att det konsten nu har kommit till den punkten att det mäst provocerande är att inte provocera alls genom sin konst. Alla har en föreställning om att konst måste provocera, därför blir människor ännu mer upprivna om den inte gör det menar han på.

Jag tycks ju i alla fall ha fått i gång min syster så då kanske min konst fungerar i alla fall då :-D
Jag har ju inte precis målat provocerande tavlor med naket eller homotema som oftast brukar riva i människors emotioner, jag har ju bara målat lite abstrakt konst och ändå tycks min syster att jag är underlig och fattar inte vad jag håller på med. Ska vi inte bestämma här och nu att Ernst Billgren är min mentor, det känns i alla fall bra för mig. Menar jag har ju gjort precis så som han sa i TV.
Ernst by him self  tycker nog också att det är en bra ide :-)

Snackade med syrran telefonledes i går. Funderade lite på att övergå till acrylfärger och staffli, detta kanske inte var förenligt med min mentor Ernst devis om att låta bli att provocera för hon är min lillasyster och henne får jag retas lite med faktiskt. Hon pustade bara och sa, jaaa men gööör det du.

Nej det är bara min arma moder som tar mitt konstnärskap på allvar. Hon sa faktiskt till mitt försvar att jag som barn tyckte mycket om att rita och måla, sen har jag inget minne av det själv precis men jag har någon streckgubbe kvar i gömmorna sen jag var i femårs åldern.

Mor försökte styra in mig på lite tänkbara motiv att måla med mina akvareller.
-Sabina du kanske skulle testa att måla lite träd, det är ju lite olika färger på löven och det tror jag att skulle bli fint.
-Ja men jag har redan målat ett träd, jag har gjort en gran.
Tystnad i telefonen sen vrålar det bara till och mamma skrattar så där hysteriskt som bara hon kan.
-Jaha ja jag såg ju mera en björk framför mig eller något i den stilen, får mor ur sig efter att ha hämtat upp sig efter den skrattsalvan.

Sänder ett MMS till mamma när jag har henne i telefonen. Vill visa henne min skärgårdsmålning.
-Jaa men ojj vilka fina färger, det där svarta borta på klippan är det en fiskargubbe?
-Nej mamma det är det inte, jag skulle göra en fyr men det var för mycket vatten så det svarta flöt i hop och blev en svart prick.

Joho, då var det klart igen då, morsan skrattar så hon får ingen luft och bara låter så där hysterisk.
Jag är enormt glad för att kunna inbringa skratt i människors liv. Jag skrattar också väldigt ofta och gärna. Det hörs kan man säga. Har lite svårt att dämpa ner mig vid vissa tillfällen. Kan kännas lite handikappande i bland. Det är ju inte alltid det passar sig att garva läppen av sig precis.

Nu ska jag ta fram mina färger och göra konst även av denna dagen.
Hej på en stund :-)

Nu gräver vi ner oss ordentligt i skiten.

Nattsvart och inget hopp om liv. Sparka på oss som redan ligger ner. Gräv sen igen gropen och glöm att vi någonsin har funnits här.

Nej så är det inte. Vi lever och är glada och i allt trassel och elände så skrattar vi faktiskt. Tro det eller ej men så är det. Vi drog nitlotten i livets tombola. Så vad är det med det då? Inte så värst mycket mer än att vi får slita mer än många där livet rinner på som en strid ström i rätt riktning. Föresten är det någon som inte har problem att lösa? Tror nog mer det handlar om vad man berättar och talar om än att en del skulle glassa runt i livet utan motgångar och elände. Sen kan detta te sig på många olika sätt, men ingen ska nog inbilla mig att det finns de som inte har problem.

Alla får vad de orkar bära, det svåra är att finna ett sätt att just bära det hela på lindrigaste viset. Lite vila lugn och ro hade inte skadat. Nu är det svårt att finna en paus knapp till vardagen så då är det väl bara att köra stenhårt. Pannan i kaklet så får det bli.

Drömde en sån där dröm i halvvaket tillstånd. Något mellan sömn och vaket. Jag stog på något sorts podium och talade engagerat till folket. Jag svor och gapade om rättvisor, om demokrati och det väldigt sköra Sverige vi lever i när man plötsligt en dag behöver hjälp. Jag var liksom ute och mässade om den bluffen och försökte skapa en folkrörels.

Kanske är det just det allt handlar om. Att jag ska bli riktigt förbannad ( men det är jag ju alltid) och ställa mig upp och sätta ner foten. Har ju talat om det många gånger, hur ska man nå ut och berätta för människor. Mannen i huset tycker att Socionomprogramet på högskolan behöver mig som föreläsare. Och visst håller jag med om detta. Men hur ska man sortera allt och hur ska man väcka upp ett helt system? Det är frågan det.

I dag är den unga herrn hemma med snorig näsa. Och just en sådan dag får man faktiskt äta popcorn, tro det eller ej. Men så har vi det :-) Han sitter lite moloken i soffan med sitt hellyhansen ställ och kikar på naturprogram. Lite underligt är det allt när han blir tyst och inte säger så mycket. Då vet man att det inte är riktigt kurant.

Nu ska jag och grabben måla lite akvarell. Hej på en stund.