Min lillasyster Sara a.k.a Syrsan kom med det briljanta förslaget om ett besök på Tomteland. Vet ni hur roligt det är att vara där under sommartid? Det är absolut väl värt ett besök och för att följa dagens program är det bra att knacka på dörren redan kl 10.00.
Under hela dagen är det sen fasta tider med olika shower och runtvandringar för intresserade sagointresserade stora och små. Älvor, troll, nissar och självaste tomten så klart. Vad gör de under sommaren kan man fråga sig? Ja det får man veta om man besöker Tomteland under en dag. Jag gillar stället men inte tomtar, underlig kombo kan man tycka men husen,och trollen är mitt forum kan man säga. När jag går in i trollens hus så är jag hemma. Gammla möbler, stökigt och absolut inga fyrkantiga rum, massor av lådor att dra ut och kika i och småprylar överallt, coolt.
När vi kom in på Tomteland i dag så hammnade vi mitt i en show där nissen samtalade med de ljusskygga stornäsade, rundnätta trollen, givetvis på deras språk. Jag hade lust att knuffa undan alla ungar och ställa mig längst fram så att jag kunde höra men jag hejdade mig själv. Älskar trollen för att de är absolut icke korekt på något sätt. Att se det och barnensförtjusning gör mig hjärtligt glad. Där uppe stog trolltyget och spottade loskor och betedde sig ohyffsat. Det får man som troll och då gör man det bara för att man kan samtidigt som man tycker att människor är underliga saker som saknar rim och reson. Underbart :-)
Alven, häxan och fen strosar runt bland barnen och väcker någon sorts skräcklblandad förtjusning. Deras karaktärer präglas genom deras sätt att bemöta gästerna och en del små kanske inte uppskattar den hånskrattande häxan lika mycket som den lena fen som sprider lugn och harmoni med hjälp av alven.
Säger till syrran att det hade varit förbaskat roligt att vara en av karaktärerna men att min enda chans är nog som troll, troligen utan konstgjord stoppad mage då den redan är på plats helt naturligt. Jag vill också spotta och bete mig som ett speedat troll, hoppa och flaxa i armarna och tala så att människor inte förstår. Snabbt replikerar syrran på det hela att hon vill då gärna vara häxa för att kunna skrämma barn. Det är liksom lite av min systers specialområde och mycket speciella humorsida. Hon skrämmer barn, speciellt andras barn (läs syskonbarn) och skrattar där efter som en dårpippi.
En speciell gång av denna skrämmsel humor visade sig för många år sedan. Vi hade köpt käk i korvmojen och satt hemma vid köksbordet och mumsade. Sonen hade sina strips kvar i stripskartongen och syrran började berätta en saga. Han lyssnade och stämmningen sjåsades upp till en hög nivå och hans ögon blev större och större. Hon fick det till att bli så spännande att han knappt andades. Och hela berättelsen avslutas med att hon smäller knytnäven i bordet. Han hoppar högt och stripsen hoppar ännu högre, de är en bra bit på väg upp mot taket och vänder och det blir inte så mycket som ett saltkorn kvar i kartongen. han blir urförbannad och sadist syrran garvar sig sönder och samman, skitfränt att skrämma andras barn, jo man tackar ja.
Nu har ungarna lärt sig hur hon fungerar och de drabbas sällan av denna chokerande sagoberättare längre. Ingen vill höra henne berätta sagor längre, konstigt va? Gud förbjude att hon får anställning på Tomteland, vrenda unge kommer få gå i samtal efter det besöket, det lovar jag. Men jag älskar min syrra för det, och visst kan jag tycka det är lite roligt med en skrämmande saga men kanske på lite mindre skräcknivå.
Han en vän med samma förtjusning för skrämselpropaganda i sagovärlden. Det roligaste skrämmslet hon vet är när syrran sjöng imse vimse spindel för sin lilla tös och skruvade till det hela så det slutade med att det lilla flickebarnet hoppade till och rullade ur sängen. Avsikten var inte menat så men trots det ett resultatet av en skräckmästares konst att skrämmas.
I begynnelse av Tomtelands historia så gjorde jag, syrran och våra föräldrar ett besök där. Den gode modern tyckte att ett snyggt syskonkort i tomtens släde var ett absolut måste. Vet inte om jag var så villig då att genomföra detta fotoarrengemang men det finns i alla fall dokumenterat i familjens ägor i från den utflykten. I dag fick vi lov att köa i bland fotograferande, tyskar, holländare och deras barn för att själva trycka ner oss i den släden och sända ett MMS till morsan. Hör och häpna vad mycket mindre den slädan var nu mot då. Helt otroligt vilket nerköp av Tomteland att införskaffa mindre slädar, eller hur det nu var med det två julskinkorna som satte sig i den.
När vi sände MMSet till morsan kom det genast tillbaka en text där det tydligt visade sig att hennes hjärta blev berört, åhhh mina flickor, skrev hon. Hon minns också den där gånge med hela famliljen på Tomteland som en rolig minne då vi var en hel familj och livet var annorlunda mot vad det blev senare.
Syrran och jag är två olika individer, men vi delar våran uppväxt, vi delar värderingar och vi delar otroligt mycket i vardagen. Men oftast brukar det vara så att det jag tycker om gillar inte syrran. som Iron Maiden till exempel. Hon gillar Nirvana och det gör inte jag. Under lite längre bilfärder kan det uppstå lite av friktion då det gäller musik, jag tycker om att höra på högmusik, syrran får fel och trassligheter om volymen är för hög och skruvar gärna ner. Ja så går det på trots att vi gillar rockklassiker båda två.
Under bifärden så får jag då nöjet att lyssna till Aces High med Iron Maiden, bara för att måste jag höja volymen en aning, bara några knäpp uppåt. Syrran ger mig en ondaögat blick men ändå uthärdar hon det hela för att hon vet att det är ingen större ide att tjafsa om den saken. Samtidigt så får jag en godistablett av ungarna i baksätet, ni vet en sån där godis man trycker ur i från en karta som påminner om medicinkarta, eller P-pillerkarta om man nu vill asociera till det.
Formligen helt uppslukad av mitt husbands musik på radion kopplar jag i från all annan selektivhörsel som går. Jag lyssnar till musiken med hela mitt sinne och jag får som vanligt gåshud av den här låten för den betyder så mycket för mig. Jag hör inget av vad omvärlden vill säga mig, det är jag, Aces High och Steve Harris i ett förenat ögonblick. Tror ni inte på fan att syrran skruvar ner volymen! !
Jag är blixtsnabb på volymknappen snabb som en vessla skruvar jag upp igen. Det så att man skruvar inte ner när jag lyssnar på Maiden, då får hon bli hur jävla yr och hörrselpåverkad hon vill det struntar jag i. Jag är i alla fall storasyster och det här bestämmer jag så är det. En enda låt med min volymmängd får banne mig lov att uthärdas, punkt.
Om det nu är så att syrran har en speciell humorsida för att skrämma barn så har jag det när hon ser ut på ett speciellt sätt. Hon spärrar upp ögonen och ser rolig ut, inte med flit utan för att jag vet att hon kommer liksom säga något på ett speciellt sätt och då gör hon en min. Mitt i Aces High och min njutningsfulla musikstund ser hon ut just på det där roliga sättet, hon stirrar på mig och artikulerar så mycket hon kan. Känner mig lite som en person vars interlekt gör att den som talar till mig måste överdriva sitt artikulerande för att jag ska förstå. Känner syrran så väl att jag bara ser vid hennes inandning att nu kommer det där jävligt roliga, hon kommer få mig att garva, mitt i Aces High och allt.
-S A B I N A, ungarna försöker S Ä G A till dig att D U äter S E L O F A N !
Hinner för bråkdelen av några sekunder tänka att jag äter väl fan inte selofan, jag äter på en hård tuttifrutti karamell.
-Va!? Äter jag folie?
-JA och det försöker de tala om för dig med du HÖR ju inget. Jag skruvade ner för att du skulle höra men du skruvade ju upp igen.
Skrattsalvan är ett faktum och hela bilen blir som en enda skrattpåse. Herre min skapare här sitter jag och lyssnar på Iron Maiden och märker inte att jag tuggar på folie och inte heller att mina små älskade ungar i baksätet försöker påtala det hela. Uppenbarligen är jag ett äkta fans som inte märker att jag tuggar på folie när jag lyssnar på deras musik.
Jag älskar Iron Maiden.
Jag älskar min syster
Jag äslar hela min familj
Och jag fetgillar Tomteland.
Det var allt för nu. Godnatt.
