Niklas Gotthardsson, du får mig att må illa.

Niklas GotthardssonVD Skogsnicke AB

<----------MÄNNISKOHANDLARE










Det senaste programmet av Uppdrag Granskning berör mig till tårar. Niklas Gotthardsson grundlurar gästarbetare i från Kamerun. Han utnyttjar arbetskraft i sitt företag Skogsnicke AB och förser sig själv med pengar som de arbetsvilliga människorna sliter för.

När en man säger att Sverige trodde han att var ett land där man kunde tjäna pengar, hans bild av Sverige var ett land i Europa som var ett toppen land. Han belånade allt han ägde för att resa och arbeta för Nicklas Gotthardsson och hans företag. Det slutade med att han inte hade pengar att resa hem till Kamerun igen. Människorna talar om skammen, skulden de reste till Europa för att få ett bättre liv i Kamerun och sedan visar det sig att det blev tvärtt om. En familj har inget hus kvar, de pantsatta markerna är borta och allt det lilla de hade i Kamerun är borta.

Är det någon i samanhanget som ska skämmas så är det Niklas Gotthardsson och hans företag
Skogsnicke AB. Det är så jävla skamligt så jag begriper inte hur karln kan sova om nätterna. Bortförklarar hotfulla mail och sms som en fyllegrej?!

Ja men kära Niklas sök vård om du har så taskigt ölsinne. Om min chef skulle sända sms om att han skulle bränna ner mitt hus och att jag ska akta mig noga så känns det som om nivån på hela företaget och chefskapet är satt. Att sitta i TV och dilla runt om hemliga kompisar som inte vill ge sig till känna och taskigt ölsinne får dig som ynkrygg att minimeras till lägre nivå än Glocalnet någonsin kommer i näheten av.

Bättre hade varit om du med dumstruten på talade sanning och rakt ut erkännde att du utnyttjat människor och faktiskt lurat alla inblandade parter i hela den här historian. Du förlöjligar bara själv ytterligare genom att försöka krysta fram taskiga bortförklaringar. Det är ju uppenbart vilken sorts verksamhet du och
Skogsnicke AB bedriver.

När det kommer till rättvisetänket och bidragsfusk och invandring går mina tankar helt osökt till det det odemokratiska partiet Sverigedemokraterna, de brukar  ju allt som oftast hålla Svearikets fana högt och via olika socialamedier vara ute på barikaderna och strida, i alla fall som de ser det själva. När det kommer till pepparkaksgubben i luciatåget eller en kriminell handling av någon, det man gärna omnämner som en person med utländskt utseende, då går de socialamedierna i gång med Sverigedemokraterna i spetsen som någon sorts legitim ledargestalt som rätfärdigar det vardagsrasistiska framtoningen. Då helt plötsligt får man minsann tycka och generalisera bäst fan man vill om människor i från andra länder och kulturer. I det här fallet tycks det där med invandrare, inte gälla och inget man alls tycker är relevant att spy ur sig som Sverigedemokrat.

Nu har vi ytterligare ett bevis genom Uppdrag Granskning om ren människohandel och jag slås av häpnad när jag ser att på de socialamedierna är det mycket tyst och ingen tycks reagera nämnvärt över det hela. Det gör mig ont långt in i hjärtat och själen att se det.

Människor som satsade allt och bor hundratals mil bort är lurade på allt de ägde och hade. De har inget kvar. Om debatten, åsikterna och tyckande kring rätten att vara pepparkaksgubbe i lucisatåget orsakar en Facebookstorm, varför händer inte det samma i den här frågan? Människorna i från Kamerun är gästarbetare och jobbar ihop till sitt levebröd, men då kommer Niklas Gotthardsson in i bilden och beter sig kriminellt i stället. Varför skapar detta inte kännslostormar, avsky, och en debatt? Är det så svårt att förstå människornas utsatthet och fullständiga frustration i ett främmande land då de inser att de inte alls får de pengar de är lovade? Niklas Gotthardson levererade en sopsäck med döda värphöns som gästarbetarna fick för att tillreda och laga mat på?!?!  Vidrigt på alla sätt och vis.

När jag ser den här mannen och hans tårar så känner jag av hela mitt egna kännsloregister. Jag blir förbannad, ledsen och skulle gärna vilja fråga Niklas Gotthardsson om han har ett rent samvete och sover gott. Skogsnicke AB och Niklas Gotthardsson har tagit ALLT i från mängder av personer. Och jag hoppas att rätvisan  kommer i kapp denna Niklas Gotthardsson som till egen vinning har smörjt sitt eget krås medans andra har förlorat hela sitt liv. Jag hoppas att övriga som säger sig ha hjärtat på rätta stället reser sig upp och höjer sin röster för de här människornas skulle. Alla som gärna talar om allas lika värde, respekten till andra osv nu har ni chansen att verkligen omvandla de orden i praktiken på ett eller annat sätt. Det finns mängder av utnyttjad arbetskraft som behöver hjälp. Stilla funderar jag på om Sverige är så fattigt att detta är en trend som ökar, har inte svenskaföretag längre råd att ha annställda på vettiga vilkor? Eller vad är det det här handlar om egentligen?

Jag vägrar stå och se på.

Intervjun i dag, om barn och ungdomar.

I dag var på på den första intervjun inför ett förhoppningsvis kommande femårskontrakt med Norskastaten. Uppdraget vi intervjuades för är det man i Sverige kallar jourhem, här heter det beredskapshjem.

Intervjun gick bra och frågorna vi fick svara på var väl det vi själv hade talat om och resonerat kring här hemma. Om det kommer en utagerande tonåring, eller ett litet barn på 2 år som är vaken på natten. Kanske kan ett barn placeras men inte alls dela språket så man förstår, hur gör man då? Eller den där tonåringen med självskadebetende som påminner om mitt eget barn och det liv vi hade för många år sedan, hur kommer det kännas och hanteras. Frågor vi själv ställt oss och gemensamt kommit fram till att vi behövs för den människan än att vi blir rädda och backar. Känslobanden är inte de samma som sitt eget barn och allt detta bygger på sin egen personkännedom och förstånd att ta upp det till handledning som man har tillgång till dygnet runt.

Sen kom vi till frågorna kring sexuellt utnyttjade barn/unga, hur hanterar man det? Skador i själen går inte att graderas hos någon människa, men för mig som för många andra så blir detta som ett knytnävsslag i magen ganska så direkt något som är det absolut värsta ett barn kan utsättas för.

Ja jag vet inte hur det kommer att hanteras och kännas före den dagen vi eventuellt kommer att ställas inför det faktum. Det jag vet är i alla fall den enorma lojaliteten ett barn känner till sina förälder och hur svårt och utsatt den än har varit så finns det oftast en viss kärlek till de som givit en liv.

Om vi nu får detta uppdraget så kommer det vara det absolut svåraste jobb jag någonsin kommer att ta mig för, det är jag helt övertygad om. Samtidigt så känns det som att detta är det jobbet jag skulle kunna göra som bäst. Och det är just därför jag och min familj är villiga att öppna vårat hem för de barn och unga som behöver oss.

I den typen av uppdrag vi eventuellt kommer få så handlar det om ett kort skede tills ett långvarigt hem har hittats som passar barnet/ungdomen. Vi vill visa de här ungarna att det finns vuxna där man kan finna trygghet, lugn och faktiskt en frizon att få vara den man är. Det är det vi vill skicka med de här oftast trasiga individerna som kanske är svikna flera gånger om av de som man borde kunna lita på, nämligen föräldrarna. Det kan också vara så att det inte fungerar hemma med ungdomen och där med krävs åtgärder, anledningarna och orsakerna kan variera i oändlighet.

Om vi nu blir utvalda den här gången eller inte får vi veta nästa vecka. Och processen kommer då fortsätta under en längre tid med hembesök, utbildningsdagar och flera frågor i mer terapeutisktordalag där vi i familjen får undersöka vårat eget inre liv och samtidigt förhoppningsvis utvecklas som individer.

Den som vill kan klicka här så kan man läsa mera om hur det fungerar.


Det var allt för nu. The show must go on.